Det öser ned tiddelipom...

Mörka, mörka moln. Suck. Och lagom blåst. Jag är verkligen ingen väderspåperson, men till och med jag inser att regnet kommer vilken sekund somhelst. Men just ja, allt blir ju bättre om man tänker positivt. Fröken käck ska bli mitt förnamn, tänker jag och packar väskan. I dag fick jag på mig svarta trekvartstights. My god, jag håller på att förvandlas till en cyklist!

Motvind hela första uppförsbacken. Men jag ska banne mig ha i treans växel hela backen upp. Yes! Dagens första seger. Fast storbacken förbi naturhistoriska pallar jag bara inte. Jag går! Bakom trampar en kvinna i kostym hurtigt förbi. Pinsamt! Jag blir tvungen att böja mig ned och titta lite på däcket. Alltså, jag låtsas ha punka inför en främmande cyklist som susat förbi och förmodligen redan kommit bort till tullen. But why? När jag började jag ha prestige i mitt cyklande?

Äntligen framme vid tullen. Sådär, ja stora droppar ned från skyn. Jag börjar sakta nynna på Nalle Puh-låten. Det öser ned tiddelipom…

Kanske testa ny väg i dag, när det regnar och allt. Ja, det gör jag. Kanske gör jag faktiskt vad som helst för att slippa hat-seg-backen på St.Eriksgatan just nu.

Norrtullsgatan. Måste vara enda gatan i den här stan utan cykelbana. Och jag som är så totalrädd för att cykla i trafiken. Fast det är ju faktiskt tomt såhär dags på morgonen.

Regn, försommardoft, tom stadsgata, asfalt…jag älskar doften av våt asfalt.

Svänger höger på Vanadisvägen, också utan cykelväg. Och så rondellen på St.Eriksgatan. Runt, runt, runt. Jag måste vara den enda cyklisten i hela stan som faktiskt cyklar enligt trafikreglerna.

Framme. Dyngsur. Parkerar mitt kära fordon. Klarade detta i dag också, trots regn och motvind.