Nej fel, det stormar. I vanliga fall älskar jag oväder. För mig får det gärna regna, blåsa, åska och blixtra hur mycket som helst. Ju värre desto bättre. Och jag ska sitta vid en sprakande brasa i ett gammalt bibliotek med böcker från golv till tak. I en gammal nedsutten öronlappsfotölj med skotskrutigt tyg. På ett bord bredvid står en rykande varm kopp choklad med massor av vispgrädde, en tallrik med nybakade scones bredda med tjocka lager smör, lemon curd och stark ost av typen svarta Sara. Vid mina fötter ligger en irländsk setter, blöt och stinkande som i sin glädje över regnet rullat sig i leriga vattenpölar. Grenarna slår mot fönsterrutan, golven täckta av stora lagom slitna och dammiga röda mattor. Jag läser om vampyrer, riddare och prinsessor. Så vill jag ha det. Jämt.
Istället sitter jag på min cykel och trampar mot vinden. På en motorväg. I en uppförsbacke. Äntligen inne i stan och jag flåsar uppför hatbacken på St Eriksgatan. En rökare går förbi. Vore jag mindre civiliserad så skulle denna person förvandlats till mos på absolut noll sekunder. Det räcker med att vara ovan cyklist, astmatiker, andas in avgaser och ha motvind. Istället stannar jag och hissar upp min akutastmaspray.
Vilket får mig att fundera över följande. Vad är mest skadligt: ett paket cigaretter eller att cykla vid E18? Fast i mitt specifika fall är dessvärre cigaretterna ett större problem, åtminstone i den akuta stunden.
Äntligen framme. Jag klarade det i dag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar